Seniorhunden - ett fortsatt meningsfullt liv

I slutet av september fyllde Hector 10 år, trots att det känns som om det inte alls var längesedan som vi hämtade hem den lilla 3-kilos valpen. På papper är han en senior, hans nos har blivit lite grå, men i kropp och själ är han som en fyraåring.

Att Hector fyllde 10 innebar ingen förändring alls för hans liv tillsammans med mig och min sambo. Han har en fortsatt aktiv livsstil där vi snittar 1 mil om dagen, ibland mer än så, och vi tränar nose work, spår, rallylydnad, uppletande eller tricks 4-5 gånger i veckan. De dagar vi inte tränar får han pyssla med godissök. 

Är det något som gör mig riktigt ledsen så är det när jag får höra att hunden nu uppnått en viss ålder och ska därför "pensioneras". Inte från hårda aktiviteter som sliter mycket på kroppen – utan från livet. Hunden förvandlas istället till en dammsamlare som förväntas sova bort dagarna utan ordentligt med rörelse, och heller inte få använda hjärnan. Utan en meningsfull vardag tror jag att hundarna, precis som oss människor, åldras fort.

Min första hund blev 16 år och han var jättepigg upp till 14 år. Vid 15 började han kännas som en liten farbror och sista året var han gammal. Det är kanske naivt att hoppas att en labrador får vara pigg så högt upp i åldern som min mellanpudel var, men jag kan åtminstone göra allt för att Hector ska känna att det är meningsfullt att vakna på morgonen. Så länge som han vill och orkar. Det är det minsta jag kan ge honom. 

Vad jag tror och anser är en viktigt för åldrandet:

• Bra mat av hög kvalitet och massor av näring.
• Fysisk aktivitet som anpassas efter hunden. Man ska inte dra ner på aktiviteterna bara för att hunden uppnår en viss ålder. Hundens kropp ska få avgöra hur mycket, och vilken typ av aktivitet den behöver.
• Mental stimulans. Bara för att hunden är äldre så betyder det inte att den inte uppskattar att t ex få jobba med nosen, eller att få lära sig nya saker. Det kan krävas lite mer av dig som tränare att komma på nya saker att lära din hund, framförallt om ni har tränat mycket och den redan kan en hel del. Då får man vara nyfiken och lite påhittig.

Efter att ha följt oss i många år så förtjänar seniorhunden att inte bli bortglömt eller utbytt av en yngre. Att den får en lillebror eller lillasyster kan ibland göra den gamla hunden som ung på nytt, och det är fint. Men senioren ska inte skuffas undan.

Att bli gammal är ingen självklarhet. Tyvärr är det många sjukdomar som tar våra älsklingar alldeles för tidigt, så därför ska vi inte ta dem för givet. De förtjänar att få ett fortsatt meningsfullt liv högt upp i åldern, där varje dag räknas <3